Don´t worry, be happy

Oj, när man inte bloggat på länge så finns det så mkt. att skriva om så jag blir stressad. Men denna gång tänkte jag hoppa över stressen och bara skriva endel nu.

Det har hänt mycket på senaste. Både roligt och tråkigt.
Det roliga är att vi nu sålt huset! Catsching! Så vi har 3 månader på oss att hitta vårt nya drömhem.
Hittar vi inte något, eller att vi ändå måste mellanlanda så har vi snälla vänner som låter oss bo i deras gårdshus. Guld värt! Det är alltså "året-runt" boende i Hortlax. Inget sånt med utedass tack o lov, sånt funkar för en helg men inte längre. Utan det är en söt liten stuga med allt som behövs, för en kortare period vill säga.

Det tråkiga kan jag inte ta nu.

Wille-stor-kille har nu börjat Ettan! Första veckan är avklarad och han verkar verkligen trivas! Känns så grymt skönt i mamma-hjärtat eftersom det var honom jag var mer orolig för. Han har spelat fotboll i sommar med SAIK där han då träffat de flesta klasskompisarna. Så det flyter på.

Vad gäller Kevin så har vi skolat in han på nya dagiset. Han trivs efter ett tag när vi lämnat honom. Men just lämningen har ibland varit jobbig. Han har sån vilja och humör den grabben, vilket han visar också. Sen vette tusan vars han fått sina fula ramsor ifrån. Hur får man bort sånt? Det är mkt. som är just "fult" nu enligt honom, att han även drar in "dumma" och "bajskorv" i sina ramsor gör det hela än mer frustrerande. Det är inte bara en gång som jag fått räkna till 10.
Men samtidigt så är det bra att han kan och vågar visa sina känslor, så länge han inte tar till slag och sparkar som han ibland gör.

Oj,oj, den ene inåtbunden och den andra taggarna utåt. What have we done wrong?!
Fast emellanåt, då syskonkärleken är just kärlek, då är det vackert att se dom ihop.

Pojkarna med kusin Vera