söndag 26 augusti 2012

Häst-tokig?

Haha! Hitta denna gamla g(h)ästbok på svinöra för någon vecka sedan när vi var där.
Jag hade inte varit där sen pappa var vaktmästare där i några år. Och det var ett tag sen kan man säga.

Hittade även mer klotter från både mig och Halvsyrran Cicci. Hade kunnat läsa igenom dom länge, men tror det bara var jag som tyckte det var kul och hitta, familjen var inte lika impad;)

Det står: Hästar är som luft och utan luft kan man inte leva.Sen vad den där signaturen "S" har skrivit, det dissar jag ;)


Don´t worry, be happy

Oj, när man inte bloggat på länge så finns det så mkt. att skriva om så jag blir stressad. Men denna gång tänkte jag hoppa över stressen och bara skriva endel nu.

Det har hänt mycket på senaste. Både roligt och tråkigt.
Det roliga är att vi nu sålt huset! Catsching! Så vi har 3 månader på oss att hitta vårt nya drömhem.
Hittar vi inte något, eller att vi ändå måste mellanlanda så har vi snälla vänner som låter oss bo i deras gårdshus. Guld värt! Det är alltså "året-runt" boende i Hortlax. Inget sånt med utedass tack o lov, sånt funkar för en helg men inte längre. Utan det är en söt liten stuga med allt som behövs, för en kortare period vill säga.

Det tråkiga kan jag inte ta nu.

Wille-stor-kille har nu börjat Ettan! Första veckan är avklarad och han verkar verkligen trivas! Känns så grymt skönt i mamma-hjärtat eftersom det var honom jag var mer orolig för. Han har spelat fotboll i sommar med SAIK där han då träffat de flesta klasskompisarna. Så det flyter på.

Vad gäller Kevin så har vi skolat in han på nya dagiset. Han trivs efter ett tag när vi lämnat honom. Men just lämningen har ibland varit jobbig. Han har sån vilja och humör den grabben, vilket han visar också. Sen vette tusan vars han fått sina fula ramsor ifrån. Hur får man bort sånt? Det är mkt. som är just "fult" nu enligt honom, att han även drar in "dumma" och "bajskorv" i sina ramsor gör det hela än mer frustrerande. Det är inte bara en gång som jag fått räkna till 10.
Men samtidigt så är det bra att han kan och vågar visa sina känslor, så länge han inte tar till slag och sparkar som han ibland gör.

Oj,oj, den ene inåtbunden och den andra taggarna utåt. What have we done wrong?!
Fast emellanåt, då syskonkärleken är just kärlek, då är det vackert att se dom ihop.

Pojkarna med kusin Vera

fredag 17 augusti 2012

Sorry

Det har blivit ett långt uppehåll från bloggande och läsa bloggar pga olika orsaker: har inte känt för det, har varit på resande fot, har umgås med nära och kära, har börjat jobba. Typ.

Vill säga tusen tack för omtanken från alla om Barbro. Vissa kan säkert tänka att "vadå, det var ju bara en hund".
Men nej, det var inte "bara en hund". Hon var mer än så. Sen går det såklart inte att jämföra med då min bror dog. Absolut inte. Men tungt har det varit och är fortfarande ibland.

Jag drömde en natt att dom hade gett henne för lite "sömnmedel" så hon vaknade upp igen. Och känslan går inte beskriva att få krama och klappa henne igen, kanske var det en sista hej då kram jag fick ge henne, fast i drömmen..?

Vi har iaf haft kul när vi varit på resande fot. Mer om det kommer nån annan dag.
Jag är mer aktiv på instagram om nån vill följa mig där. Carolakarlsson it is!

Adjö!

söndag 5 augusti 2012

R.I.P Älskade Barbro

Det är med stor sorg och massor av tårar som jag skriver att vi i torsdags blev tvungen att ta bort en otrolig vän/familjemedlem.

Sedan vi hittade knölen på henne så har det gått upp och det har gått ner. Alltifrån fettknöl till tumör har vi fått höra att det kan vara. Många svängar in till Djurkliniken med många blodprov har det varit. Medicinering av olika typer och en knöl som växte och blev så stor som en grapefrukt.

Måndag den 30/7 opererades hon. De tömde knölen på 2 dl. blod.
Tisdag åkte jag in med henne igen för att byta bandaget som luktade illa och hade släppt. Dom tyckte det såg fint ut så hon slapp bandage.
Onsdag var hon mkt. piggare tack vare medicineringen.
Torsdag hade ett stygn gått upp. Blodet droppade när hon gick, ibland mer, ibland inget. Åkte in med tron att dom skulle tömma lite och sy igen det. Knölen hade alltså fyllts på med mer blod.
Provsvaren trodde vi skulle komma först fredag, men när veterinären kom in till rummet jag & Barbro satt i såg jag att det var något som inte var positivt.
Han hade fått provsvaren och berättade det vi inte ville höra. Det var elakartad blodkärlstumör.
Medan han satt där och pratade på veterinärspråk for en massa tankar i mitt huvud. Kan dom operera igen? Kommer hon bara leva ett tag till? Vad händer nu?!Jag trodde inte att jag just då, skulle vara tvungen att ta beslutet för hennes liv. Hennes sista andetag. Jag skulle ju inte åka in själv om jag trodde hon skulle få somna in, det hade jag gjort klart för Tomas. Att det gör jag bara inte.
Jag frågade den jobbiga frågan som jag inte ville ha svaret på. Vad rekommenderar du som veterinär?I det läget hade jag förstått svaret. Hon skulle inte klara sig länge till. Jag frågade om jag fick ta hem henne en sista gång. Men risken fanns att knölen skulle bli så sprängfylld att hon skulle börja störtblöda. För det var så den elaka tumören fungerade. Den fylls på med blod hela tiden (som jag förstod det).
Det var det jobbigaste beslutet jag tagit. Vad gav mig rätten att bestämma över hennes liv? Att se henne ta sista andetaget? Jag vet såklart att det kunde hon inte ta själv. Jag kunde heller inte vara ego och försöka hålla kvar henne in i det sista så hon kanske skulle plågas ännu mer...
2006-08-18 --- 2012-08-02
Foto av Kicki Virkkala Uutela


Barbro var en helt fantastisk vän och familjemedlem. Hon var charmig, snäll, go´, klok och förståndig. Hon skulle ha skyddat familjen om det hade behövts, för vakt hade hon i sig. Precis som den rasen ska ha.


Foto av Kicki Virkkala Uutela


Vi är glada att haft henne i våra liv och vi kommer alltid minnas henne!

Här kommer en drös med bilder på tjejen. Från liten till stor i konstig ordning.
Ca. 6 veckor?











BIR





















Puss!




Lill-husse tränar

Myser på matte

Några veckor gammal


Lucia-fin

Kikar på nyfödd Kevin







Åker helikopter




Bulle-bus


Syskonen. Kenzo, Beyla & Barbro